I dalarna finns det dalahästar överallt. Några är små, andra är inte det...


Nu börjar vi närma oss. Elli visar vägen. Skettngattu är naturligtvis
gammelsvenska och betyder bokstavligen skitgatan. Förr i tiden gick boskap
längs gatan och kossor skiter som bekant när dom behöver.


Här är gäststugan där vi brukar bo.


Här var det nybyggt...


Så här ser det ut inomhus. Och till vår stora lycka finns det kommunalt vatten, dvs
dom har dusch och toalett. Vi stadsbor blir förvirrade om vi måste gå på utedass!


Morrgan hade också mysigt. Han lyckades rymma två gånger. Då satte vi på
honom koppel så han fick gå ut och se sig om. Det var spännande i en kvart sen
hörde han en häst och blev så förskräckt att han sprang in.


Man måste ju vara lite kulturell oxå, så vi åkte till Sundborn för att titta på Carl
Larsson-gården. Men dom skulle ha hundratjugo kroner per person för att komma
in. Det var lite häftigt så Anneli gick in själv. Elli o jag hade en dryg timme att
fördriva så vi gick till puben o drog nåra bira, eller inte...


Elli o jag promenerade omkring och hamnade vid ett kraftverk. På en stor skylt
stod det "illträde förbjudet". Vi hade ingen aning om vad illträde betydde så vi
gick lugnt vidare. Efter att balanserat på några smala spångar och tagit
actionfoton där vi låtsades tappa balansen såg vi den här skylten. Jag tittar
nervöst ner på dom stora strömvirvlarna.